Housing

Första inlägget för mig, Aline, nu när jag äntligen kommit på hur man gör 🙂

Bild på boendet i UNBC, där vi kommer att tillbringa kvällar, nätter, bakning och filmmaraton. För att få ett rum behövdes en ansökan göras. Där behövdes det skrivas in; hur renlig man är, vilken typ av studieomgivning man vill ha, hur renlig man är, hur mycket man vill socialisera (Sara var mest positiv), fester, och så vidare. Blev en hel del skratt kring vad man behövde svara på men ansökan var ganska lätt, iaf om man jämför med hur jobbigt det varit att vänta in svaret för vår ansökan. Även om vi valt varandra som rumskamrater så kan man ju inte vara helt säker på om det blir så. Men vår önskan gick igenom! Och just nu verkar det inte som om vi får en 4:e rumskompis.

Vi fick förutom att bo i samma lägenhet även det hus vilket vi ville ha, Keyoh-huset. Det ligger längst mot skogen, men tyvärr längst bort från universitet och maten. Vi får hoppas att det inte blir snöstorm under året, blir tungt att ta sig igenom det för frukost..

Men nu är det bara att vänta tills i september, sen får vi flytta in! Fast vi behöver dock skaffa en tv, det finns inte i rummet.

Sista förberedelserna

Flygbiljetter köpta och klara, packlistor skrivna, och paniken ordentlig. Fikaträffar anordnas titt som tätt för att hålla paniken under kontroll samt att fixa sista sakerna. Internationella körkort blev sökta så att vi kan resa runt där borta då vi helst inte vill gå omkring när det är en av de mest björntäta områdena i Kanada. Då vi nu vet när vi kommer lämna landet känns allt mycket mer verkligt. Tidigare har det mest varit något vi pratat om och något som kommer hända om så många veckor. Men nu återstår bara 6 veckor.

Det vi har kvar att göra nu är mest att betala avgifter som bl.a. hyra. Det är även därför bloggen inte varit påbörjad förrän nu då det var stressigt att hålla på med ansökningsprocessen samtidigt som man studerade heltid och även jobbade extra på sidan om. Man vill ju gärna också ha lite tid att vara social med alla kompisar då många flyttar från Umeå nu när kandidatexamen börjar bli färdig. Då vi är borta så länge är det så många som man vill hinna träffa innan man flyttar. Trots att man kan hålla kontakten bra via internet är det inte lika bra som riktiga samtal med mycket fika och te.

Det viktigaste som händer innom nära framtiden är Saras födelsedag som måste firas stort. Hon är ju den vuxna och ansvarsfulla i den här gruppen enligt både mig och Aline.

Ansökningen till UNBC

Vi började kolla runt på kurser på UNBC och bestämde oss för att hålla oss till kandidatnivå. I Kanada (och de flesta andra länder) är masterkurser speciella och kan inte läsas förrän kandidaten är färdig. Om man vill söka sig in på ett masterprogram ska man redan ha ett examensarbete förberett, allt är mer likt forskningsnivå än det vi har i Sverige då det bara är ett steg efter kandidaten. Studietakten är även väldigt olik svenska universitet, man läser flera kurser samtidigt. 3-5 kurser anses vara heltidsstudier och utlänska studenter rekomenderas välja antal efter språkförmåga.

Men även om vi skulle läsa 5st kurser är det fortfarande inte som en svensk heltid. Kanadensiska universitet går på tre-terminssystem och läser man enbart höst+vår är en kandidat 4 år jämfört med 3 år i Sverige. Till slut hittade vi lite blandade kurser som vi hade behörighet till och som inte var allt för lika det som vi redan läst. Vår studievägledare hade gett oss fria tyglar med kursval då hon ansåg att det var viktigare att ha roligt än att läsa ihjäl sig. Hon berättade om hur hon sett studenter läsa samma kurs utomlands och fått poängen godkända då kursbeskrivningen skiljde sig åt vid översättning även om innehållet var detsamma.

Till sist kom mailen från UNBC med antagningsbesked och en massa saker dom behöver från oss. Då vi inte varit officiellt antagna förrän 10e juni fanns det mycket vi inte hade kunnat göra innan. Vi kunde nu söka till kurser, söka boende, söka studietillstånd, och till sist boka flyget. Vi hade däremot varit relativt duktiga och försökt göra så mycket som möjligt innan. Pass var förnyade, internationellt körkort var planerat, kurser var bestämda. Vi kunde nu även meddela N2N att vi var antagna för att kunna få stipendiet utbetalat.

Det var tidigare trott att Sara och Aline hade avgiftsfria studieplatser för höst och vår medan jag skulle finansiera vårterminen själv, men med en hög studieavgift var ingen av dom speciellt sugna att stanna kvar under våren. Internationella avgiften per kurs var ca. 12.000 och då som minst 36.000 för heltidsstudier. Men när antagningsbeskedet kom visade det sig att den kostnaden var lägre, betydligt lägre. Per credit skulle jag behöva betala 170CAD eller totalt 10.000SEK för tre kurser. Det gjorde att även Sara bestämde sig för att stanna kvar under vårterminen medan Aline skulle flyga tillbaka till Sverige (och vovven) efter jul.

Sara kollade även upp möjligheter till utökat stipendie från N2N. Efter lite mail runt omkring blev både jag och Sara beviljade ett utökat stipendie för att hjälpa täcka de kostnader som skulle komma under våren för ett totalt stipendie på 32.000SEK för hela året.

Det var då dags att boka flyg och meddela UNBC när vi kommer anlända så att dom kan förbereda för oss med transport och allt annat vi kan behöva i början. Då vi beräknas anlända 22.45 i Pince George skulle det vara jobbigt att behöva ornda med sängar och sådant.

Ansökningsprocessen

Processen för att söka utbytesstudier är lång och förvirrande. För oss innebar missförstånd att vi satt 13e November med ansökan för centrala avtalen (de som anordnas som sammarbeten mellan universitet, eg. UmU och UNBC) som skulle in följande dag. Vid ansökan krävdes det även att vi hade hittat möjliga kurser att läsa och att dessa godkänds av studievägledaren. Tur nog gick det att ordna och vi fick in allt i tid.

I januari kom beskeden. Maria fick en plats vid UNBC medan Sara och Aline fick platser vid University of Saskatchewan. Inte alla på samma men bättre än att alla tre skulle vara på olika platser. Men inget var det efterlängtade University of Alberta som vi alla ville till.

Det var då dags att titta på nästa möjlighet: North2North. Det är ett mobilitetsprogram för att främja utbytesstudier mellan arktiska länder. Denna deadline var inte förrän 15e februari så vi hade gott om tid att oroa oss om allt som kan bli fel med ansökningar. Mail med frågor besvarades inte snabbt nog enligt oss och vi var förvirrade om allt som behövdes. Vid vårterminens början fick vi svar på lite frågor och insåg att vi behövde rekomendationsbrev, bl.a. från studierektorn, vilket kunde ta lite tid… allt medans tiden började ta slut. Vi behövde skriva nya CVn på engelska samt motivationsbrev om varför just vi skulle bli valda att få studera utomlands. N2N delar även ut stora stipendier så vi var väldigt intresserade att bli utvalda. Tids nog kom även denna ansökan in och kvar återstod bara att vänta.

Möten med International Office vid UmU om hur vi skulle gå vidare med centrala avtalen gjorde oss bara mer stressade då vi ännu inte fått svar från N2N. Men vi kunde inte bara tacka nej till platserna då det var bättre att fara till olika platser i Kanada än att inte fara alls.

Till slut kom mailen från N2N. Jag (Maria) grät av besvikelse då jag blivit tilldelad en avgiftsfri plats vid Nunavut Arctic College… nordöstra Kanada, nära till Grönland. Då jag inte hade sökt dit var besvikelsen stor. Men var jag villig att tacka nej till stipendiet på 22.000kr för att studera på UNBC? Men vid panikartat skype-samtal med Sara och Aline visade det sig att dom båda fått platser vid UNBC! Jag skulle då tacka nej till stipendiet för säkerheten som skulle komma med att studera på samma ort som dom.

Kontaktpersonen på N2N som jag ringde till förstod att jag inte kunde tacka ja till platsen och att det kändes svårt att tacka nej till stipendiet. Av en slump nämde jag att jag hellre läste vid UNBC då jag hade platsen via UmU. Då löste sig alla problem. Irina (kontaktpersonen) sa att problemet låg i att N2N inte hade fler avgriftsfria platser, men om jag redan hade en plats på universitetet så borde det fungera. Hon skulle ta upp med styrelsen om jag skulle kunna få stipendiet ändå. Med det beslöt sig Sara och Aline att tacka ja till platserna och avbryta processen med de centrala avtalen. Några dagar senare kom beskedet att jag skulle få studera vid UNBC med ett gemensamt avtal där UmU stod för en avgiftsfri studieplats och N2N bidrog med stipendiet. Jag utnytjar alltså då två avtal för en studieperiod.

Det återstod då en hel del arbete. Det vi hade nu var bara nomineringar till universitetet, vi behövde fortfarande komma in på kurserna.