Nu när vädret börjar bli kallare ångrar jag att jag inte tog med mig mina tofflor eller, ännu bättre, min fotvärmare. Efter år av uppfostran blev han ju ganska duktig på sitt jobb.
Istället sitter man här i kalla Kanada och fryser om fötterna. Sara och Aline hävdar att jag borde ta på mig sockar om det är så kallt, men vilken vettig person använder sockar? Jag får helt enkelt hålla ut tills jag kommer hem till Sverige. Då blir det att mysa igen allt mys man missat medan man varit borta.
Vid det här laget bör väll mina föräldrar upptäckt hur galen min lilla kisse faktist är. När man leker med honom är inte leken över förrän huvudet är utmattat. Det betyder tyvärr att kroppen oftast blir trött innan kisse vill sluta leka, vilket leder till att han sitter och flämtar om man inte tar pauser. Det är dock inte alltid kisse är med på att ta en paus utan fortsätter gärna springa runt… 
Det leder då till att han inte riktigt passar som utekatt, han vet ju inte när nog är nog. Sen är han också delvis vättskrämd av saker som händer utomhus. Eller är det bara min katt som blir skrämd av att det blåser? Men han var ganska söt när han ville försöka sig på vattenslangen som helt klart var ett värdigt byte…
Hela inlägget började med att jag såg en bild på internet som påminde mig om lilla Tristan. Om han hade varit en utekatt hade det definitivt varit något som han tids nog skulle försöka sig på.
Så jag hoppas att mina föräldrar fortsätter ha lilla Tristan innomhus där han kan äta sig mätt på godis och jaga lilla Mirabell tills han blir trött.
Tisdagar är det farmers market på campus där olika lokala aktörer står och visar upp sig. Vi frågade efter om någon hade lingonsylt men tyvärr svarade dom nej… 😦 Vi får se hur vi löser det problemet, vi hade ju tänkt bjuda kanadensarna och andra internationella studenter på palt någon dag under hösten.
Men vi hittade något ännu bättre, bunnies!!
Vi alla saknar våra pälsklädda vänner i Sverige väldigt mycket. Tyvärr var de två kaninungarna sålda, så våran plan att gömma dom i lägenheten fallerade. Men de 15ish minuterna som vi spenderade med småttisarna var välbehövt och väldigt lugnande.
Frågan är ju bara, var ska vi hitta nästa pälsbollar att klappa?
Det har vid ett par tillfällen hänt att Sara och Aline ser en bäbis och börjar prata konstigt om hur söta dom är eller att dom luktar så gott. Bleh! De enda småttisarna som är så bra är pälsiga småttisar.
Som dom här:
Ser ni deras små tassar och små nosar 🙂 Det är sådär riktiga bäbisar ser ut. Man kan ju knappt hålla sig från att mysa in sig i deras fluffiga mage eller leka med deras små tassar med pyttesmå tår.
Det är ett tag kvar till dom stressiga veckorna i skolan och då kommer det finnas hundar tillgänligt som man kan klappa för att lugna stressen lite. Men tills dess får ni mysa med era pälsbeklädda småttisar åt oss här borta som inte kan göra sånt själva.
Hjälp!
Vad gör man om ens katt är otrogen med en annan människa!? Visst vill jag att lilla Tristan ska må bra hos sina morföräldrar medans jag är borta men inte på det här sättet. Jag trodde att vi hade något speciellt, att det bara var mitt täcke han ville ligga under och mysa. Att det var mina fötter han ville hålla varma och krama under natten.
Och sen ser jag det här:
Min katt, vid en annan persons fötter. Helt plötsligt försvinner allt i mitt huvud. Måste jag skaffa en ny katt när jag kommer hem till Sverige till våren eller kan vi laga våran relation på något sätt?
Packa packa packa… Haha skojjar bara, det är ju länge kvar innan man måste packa. Det är ju nästan en vecka kvar. Eller, om 7 dagar sitter vi på flyget mot Kanada. Så det är ett litet tag kvar. Tillräckligt med tid för att man ska kunna bygga ett eget träd till katten – jag behöver ju göra någonting om dagarna så att jag glömmer bort att ha ångest över att lämna katten hos föräldrarna.
Tristan ville som vanligt vara med när man håller på med något och var väldigt duktig på att hjälpa till med repet som skulle fästas runt stolparna.
Arbetet gick frammåt med ett par brända fingerspetsar från smältlimmet jag fäste repet med. Och efter ett långt fika med moster lyckades jag bygga färdigt trädet – eller, nästan färdigt.
Ska jobba med en mjuk madrass eller liknande att ha på översta hyllan så att kisse kan ligga och spana ut över sitt hem. Annars älskar han också att ligga på den höga hyllan som man ser i bakgrunden. Men då föräldrarna ska renovera rummet måste den plockas ned tids nog.
Har tyvärr för lite tid kvar innan jag beger mig mot Kanada men nästa sommar blir det nog ett högt stort träd åt Bror #4 så att Norton och Bella får något ordentligt att klättra i.
Hittade ett katträd på facebook för ett tag sen och har äntligen tagit och fixat till det då det var i ganska dåligt skick. Fällde en björk i stugan för att använda för extra stabilitet och nu när trädet är ihopbyggt kan kisse äntligen leka i det – han var så entusiastisk att han hoppade in i trädet innan jag hann ställa upp det 🙂
Tillochmed primadonnan Mirabell ville nosa på den nya leksaken. Men så bortskämd som hon är blev hon snabbt uttråkad och gick och la sig i sängen istället medan Tristan fortsatte klättra runt som en tjock ekorre.
Kom på att då jag skriver de flesta inläggen i bloggen för tillfället kan ju jag helt välja vilken fokus den ska ha. Så nu bestämmer jag som diktator för den här bloggen att alla inlägg måste nämna katter (kanske hundar ibland om jag känner mig snäll).
Lilla kissen är ju bland de sötaste katterna som finns. Men jag är lite orolig när han är ute på grönbete – han är ju min lilla pojke.
På nätterna liggar han helst i sängen och gärna med tassarna runt en fot som om det vore en nalle. Jag kommer att sakna hans små söta tassar när jag är borta i Kanada.
Med dryga två veckor kvar innan flygen går börjar det vara dags att packa för resan. Men det gick fort att packa och jag tror att jag har fått med det mest nödvändiga.
Måste bara kolla med Sara och Aline hur deras packning går, antar att dom har samma problem som jag med att hålla koll på att rätt saker ligger i väskan – eller inte ligger i väskan 🙂
Ibland undrar jag varför vissa katter gillar mig mer än andra…. Mirabell verkar lättad över att vara hemma hos Bror #2 men jag förstår inte riktigt varför 🙂
Tristan å andra sidan älskar allt man gör med han och bäst är ju ändå när man får nya roliga leksaker.
Han älskar när vatten rör sig och har saknat en vattenfontän sen hans besök hos Bror #4. Bror #4 borde för övrigt lära sina katter lite hyfs. Alla familjens katter samlades i föräldrarnas hus medan familjen var på Bror #1 bröllop förra helgen.
Norton sov i bokhyllan hela helgen men tog även några svängar till klockan brevid för att få en bättre utsikt över huset. Efter den helgen har även Tristan och Trassel börjat vara uppe på bord och skåp… Jag som trodde att äldre katter skulle vara ansvarsfulla och ett bra inflytande på småkatterna – men tydligen inte 
The Canadian Adventures 